Galen tunna?

En text om att fota sitt första bröllop, och några reflektioner.

Så hände det, jag gjorde det jag lovat mig själv att inte göra. Bröllopsfotograf. Superläskigt! Går ju knappast att göra om. Går ju knappast att be paret gå tillbaka till kyrkan. Ont om tid, osäkra väderförhållanden, nervös fotograf, nervöst brudpar, Allt kan gå fel!

Men inte den 7:e mars 2020 – Hugo och Fridas stora dag!

Förutsättningarna var rätt så skakiga. SMHI hade hela veckan lovat ömsom moln och ömsom regn. Jag ställde in mig på inomhusfoto. Alla snygga utomhusbilder, med sol, blå himmel, snyggt ljus skulle gå om intet, men… Väder är kaosteori, svårt att förutspå, och den dag det small, då sken solen och var nästan lite varmt i luften, trots tidig marsmånad.

Vi hade någon månad tidigare mötts upp på Såstaholm för att hitta platser att ta bilderna på, skönt att ha lite att gå på när det väl gällde, och vilken dag det blev!

Smink

Jag var på plats en bra stund före lunch, jag var inte först. För hår och smink hade Frida hjälp av den mycket erfarna och skickliga Erica Clingweld. Skönt för mig att kunna rådfråga ett superproffs om vinklar och “måste bilder”. Hon har ju ändå ett par hundra bröllop bakom sig.

Det var en speciell stämning som låg i luften, det doftade nerver, förväntan och glädje.

Mötet

På klassiskt manér hade brud och brudgum hållits åtskilda tills allt var klart. Att se deras blickar när de träffades, var hjärtevärmande och otroligt vackert. Det fullkomligt strålade glädje och stolthet.

Fotograferingen

Det var nu det skulle ske. Jag skulle både leverera tekniskt sett bra bilder, i kombination med att styra Hugo och Frida att posera. Svårt! Tack Erica för att du fanns, jag lärde mig mycket! Att sen ha att göra med ett spralligt brudpar, gjorde jobbet både enkelt och kul.

Vi hade valt ut tre platser, några bilder på terassen ned mot Vallentunasjön och några framför Såstaholm. Tanken var sen att avsluta med några nere vid grinden

Vigsel

Efter en timmes fotograferande flyttade vi oss till Täby Kyrka för vigsel. Min insikt är att man som fotograf har det rätt så stressigt om man även skall vara med bland gästerna, dvs hinna klä om och fixa till sig efter en halvsvettig fotografering (utrustning väger!). Men, jag hann! Får tacka dottern som agerade taxichaufför.

När vi kommit till kyrkan slog vi oss ned och väntade på inmarschen som enligt programmet skulle ske till Can you feel the love tonight, Elton John. Programmet lovade även skönsång av brudens syster, och som hon sjöng! Inget slog dock brudparet som glödde framme vid prästen och altaret.

Riskastning

Har länge undrat varför man kastar ris på brudparet. Tog mig tid att googla:

Riskornen är frön som skall gro och är därför en symbol för grodden till ett nytt liv. Seden anses härstamma från det gamla Rom, där man förutom ris eller spannmål även kastade bland annat dadlar, nötter och mynt efter de nygifta för att bana väg för lycka och för goda krafter.

Jag ser texten ovan som en god nyhet, nästa bröllop tar jag med mig kokosnötter och kladdiga dadlar!

Skumpa middag och tårta

När vigsel och riskastning var klara bar det iväg tillbaka till Såstaholm, där skumpa och lite tilltugg intogs i “Grillstugan”, brudparet såg väldigt nöjda ut när de anlände. Strax före middagen smet de sedan ut på terassen för några avslutande bilder, innan kameran stängdes av för kvällen, och ja, bröllopsmiddagen var kanongod!

Tack

Tack Hugo och Frida för att ni frågade om jag ville fotografera er. Vad vackra ni var (är!), vilken fest ni bjöd på! Vilken trevlig familj vi fått!

Dessutom har jag lärt mig jättemycket, kan nog vara så att jag inte tvekar nästa gång någon frågar.

Tack!